Vetemyggan, gula/röda
Contarinia tritici Sitodiplosis mosellana
Uppträder främst i vete men speciellt den röda vetemyggan även i korn och råg. Dessutom är vilda gräs som kvickrot och renkavle värdväxt för vetemyggan.
Gruppering
Tvåvingar, sugande (larver).
Angriper
Ax/vippa.
Skadebild
I grödans mjölkmognadsstadium finner man mygglarver i kärnanlaget. Angripna, dåligt matade ax får ett slankt utseende. Gula vetemyggnas larver orsakar vanligen helt utebliven kärnbildning i småaxen medan angrepp av den röda myggan leder till missbildade skrumpna kärnor.
Skadegöraren
Den fullbildade gula vetemyggans kropp är citrongul medan den hos den röda, som namnet anger är orangeröd. Båda arterna är ca 1,5-2,5 mm långa. Larverna är först ljusa men får senare samma färg som de fullvuxna. Larverna blir ca 2-2,5 mm långa.
Anmärkningar
Larverna övervintrar i marken och förpuppas normalt följande vår. Larverna kan dock överleva i marken tre år eller kanske mer. Den gula vetemyggan lägger sina ägg vid begynnande axgång och fram tills ca 2/3 av axet gått ur holk. Den röda myggan kan däremot fortsätta äggläggningen till begynnande blomning. Vetemyggorna hör till de allvarligare skadedjuren i stråsäden. De är starkt väderberoende varför regn och blåst under tidiga axgången kan spoliera äggläggningen. Odling av vete efter vete eller intill fjolårets odling ökar angreppsrisken.
